RA-tidningen – svensk sammanfattning

Svensk sammanfattning av Radioamatööri-tidningarna

På den här sidan kan du läsa sammanfattningar på svenska av RA-tidningen fr.o.m. år 2019. Sidan kompletteras efter hand när översättningarna är färdiga.

Radioamatööri 1/2019 (ungdomstemanummer)

Sida 3: Ring en vän om QSO inte fungerar! Huvudredaktör Markku Tuhkanen, OH4UI

Det finns många orsaker till att en radioamatör inte hörs på banden, t.ex. arbetet, familjen, resor, hälsoskäl, tekniska problem med utrustningen. Också de andra delområdena inom hobbyn kan vara mera lockande: trevlig samvaro på klubben, diskussioner på nätet osv. Alla utmanas att tänka efter om det finns någon amatör du kunde hjälpa att komma på banden igen. Du kunde exempelvis ringa upp honom eller henne och fråga om du kan vara till hjälp. För en ny radioamatör kan det vara avgörande att få besöka en bra radiostation och testa att hålla kontakter med t.ex. FT8.

Sida 4: Den nya styrelsen inledde arbetet. Ordförandens spalt: Tuomas Tauriala, OH3ERV

Tuomas framför sitt tack till nyvalde vice ordföranden Vili, OH5GE, som kommer att vara ett värdefullt stöd i arbetet. Han gratulerar de nyvalda medlemmarna Jan OH1NDA och Jari OH2EXE och ger erkänsla för att de snabbt kommit in i uppgifterna. Inom hela styrelsen är samarbetsandan god.

Tidigare ordföranden Merja Koivaara, OH1EG får ett varmt tack för sitt arbete för det finländska amatörradiosamfundet. Tuomas ber som ny ordförande om överseende med och förståelse för att besluten till en början kan bli fel och måste korrigeras. Han lovar att göra sitt bästa för förbundet. Tack  vare ett gott samarbete med de olika utskotten och funktionärerna kommer det att lyckas. Ett varmt tack för förtroendet och med hopp om att kunna verka för hobbyns och förbundets bästa.

Sida 5: Finlands Radioamatörförbunds värden: Fastställdes på höstmötet 17.11.2018. – Samfundets bästa framom det egna bästa. – Likabehandling. – Respekt. – Ansvar. – Respekt för föreningsdemokratin. – Lojalitet och transparens.

Sida 5: SRAL:s vårdagar i Salo i april

Sida 5: Unga operatörer hjälper julgubben i miljöarbetet: Julgubbsoperationen OF9X gav 22444 kontakter i loggboken. Specialtemat var klimatförändringen som en del av julbudskapet. De flesta kontakterna kördes av ungdomarna Niko OH5CZ, Otava OH3OT och Arttu OH2FB.

Sida 6: Styrelsens möte 11/2018 och 1/2019. Läs om januarimötet på svenska här.

Sida 7: Förändrade bestämmelser: Den nya radiofrekvensreglementet trädde i kraft 10.1.2019. Nu kan finländska radioamatörer använda hela 160 metersbandet med sekundära rättigheter på 1850-2000 kHz. Reglementet 4Y/2019M kan läsas också på svenska på Finlex sidor. Amatörradioreglementet M6 är som bäst ute för kommentering. Inga större förändringar för den vanliga radioamatören. Av övervakare av repeaterstation kommer i fortsättningen att krävas licens för allmän eller teknisk klass.

Sida 8: Vem borde premieras? Styrelsen inväntar framställningar.

Sida 9: Träff med YL-amatörer i Liepaja. Rasmus Weijola, OH6KH

Rasmus har lärt sig grunderna i lettiska och ville bekanta sig närmare med amatörradioverksamheten i Lettland. Han fick kontakt med Martins YL3CAAJ, som lovade anordna program. Det lettiska förbundet har bara 377 medlemmar – 0,2 promille av befolkningen då andelen i Finland är 0,6 promille. För en HF-station krävs förutom radioamatörlicens (B-licens + 1000 QSO) en fast adress, fungerande station, antenn och jordning. Detta granskas av myndigheterna innan man får köra kontakter. Bara ett fåtal har egen station men annars är det inget fel på aktiviteten. Man anordnar Field Day-dagar, byggverksamhet och experiment på VHF- och UHF-banden.

Sida 10: Talar du esperanto? Världskonferensen söker radioamatörer: Esperantokonferensen anordnas i Lahtis 20-27.7.2019. Drygt 2000 esperantister väntas. Radiokontakter på esperanto hörs bl.a. på frekvenserna 1866, 3766, 7066, 14266, 28766 kHz (SSB) och 3640, 14166 och 28266 kHz (CW). Esperantoamatörernas förening ILERA har 350 medlemmar. Man hoppas kunna sända hälsningar på esperanto till hela världen från Lahtis. Den lokala radioamatörklubben OH3AC söker nu personer som kan esperanto för att bistå i arbetet.

Sida 10: OHDXF:s 21:sta DX & Contest-träff i april: Träffen anordnas ombord på Viking Mariella mellan Helsingfors och Stockholm. Mötet hålls medan båten ligger för ankar i Stockholm. Ett stort antal deltagare från Sverige väntas. Bland annat diskuteras WRTC 2018.

Sida 11: Saxat ur andra amatörradiotidningar. Jari Jokiniemi, OH3BU

Sida 12:  Teljän Radioamatöörit OH1AF firar 60 årsjubileum

Sida 13-14: Över 1200 second operators på bandet. Jari Jussila OH2BU

Lahtis stad har med EU-stöd beslutat erbjuda samtliga sjätteklassister i grundskolan en möjlighet att besöka muséer i staden, bland annat Skidmuséet och Radio- och tv-muséet invid de gamla mellanvågsmasterna i närheten av hoppbacken. Hösten 2018 besökte 60 klasser med drygt 1300 elever radio- och tv-muséet. De kunde bekanta sig med amatörradioverksamheten i grupper på 4-5 elever. De som ville kunde hålla kontakter som second operator från muséistationen OH3R. Klubben hade kommit överens med flera radioamatörer om att fungera som motstationer. Favoritstationen var CT3/OH2WC, Saku, på Madeira. Man ville också engagera lärarna, och flera hade förberett eleverna redan innan besöket. Förhoppningen är att fröet har såtts och att en del i framtiden deltar i amatörradiokurserna.

Sida 15-16: Unga körde kontakter och badade bastu i Mustila. Otava Tuomi OH3OT och Niko Vanhatalo OH5CZ

Lägret i Mustila var en uppföljare till Polar-lägret i Lundo i höstas. Lägret pågick 5-12.12. Finlands självständighetsdag 6.12 firades på ett lite annorlunda sätt. Deltagarna följde i ett lägertält med presidentparets mottagning i slottet. Under den upphängda flaggan intogs smakliga tortillas som kvällsmål. En stor del av programmet bestod av trevlig samvaro och aktivt deltagande på radiobanden. på fredagen nåddes 4000 kontakter. På lördag besökte conteststationens OH5Z ägare Peter Tigerstedt, OH5NQ, lägret. Han fyllde samma dag 82 år, vilket firades med kaffe och kaka. Peter berättade om sin långa karriär som radioamatör. Lägret var en positiv uplevelse och alla vill delta också i kommande läger!

Sida 17: Hur är läget med DX-lyssnande? Jukka Kotovirta, SDXL (Finlands DX-förbund)

Många äldre radioamatörer berättar att radiohobbyn börjat med DX-lyssning. Förbundet har nu ca 500 medlemmar när antalet under DX-ingens guldålder på 1980-talet var närmare 2500. Dagens unga lockas mera av spel och internet men de inbitna lyssnarna har tagit i bruk den nya tekniken, vilket ger helt nya möjligheter. Bland annat SDR-mottagare gör det möjligt att lagra hella mellanvågsbandet på hårdskivan. Numera kvitterar de flesta radiostationerna via e-post i stället för QSL-kort. SDXL ger ut tidningen Radiomaailma (Radiovärlden) med 6 nummer per år.

Sida 18-20: En morsemaskin. Markku Korhonen, OH8UV

Redan under ett kvartssekel har vi med eleverna vid Korpitie skola i Paltamo byggt enkla morsesumrar. Komponenter: kondensator, motstånd, två transistorer och en 8 ohms högtalare. Kopplingen sker på tt en- eller tvåsidigt kretskort. Reijo, OH8OJ klargjorde för mig hur morsesummern fungerar. Det är fråga om en multivibrator som består av en kondensator, ett motstånd och två transistorer som utgör ett komplementärpar.

Sida 21-22: Vad är en transmissionslinje? Tiiti Kellomäki, OH3HNY

Antenner och transmissionslinjer är viktiga för radioamatören. Transmissionslinjer behövs för att överföra effekten från sändaren till antennen. Men transmissionslinjer finns också inne i radion på kretskortet. Viktigt är att förstå att en transmissionslinje inte enbart är en ledning och vad matchning betyder. Radioamatörerna använder vanligen koaxialkabel, öppna linjer och kretskortens  mikrostrips som transmissionslinjer. I koaxiallinjer måste man beakta hastighetsfaktorn som t.ex. i en kabel med teflonisolation är 0,7 gånger ljusets hastighet. En ännu viktigare faktor är linjens egenimpedans, som berättar hurdana ström- och spänningsvågor kan färdas i linjen samtidigt. en tredje egenskap är förlusterna i transmissionslinjen. I alla transmissionslinjer sker reflektion. Ståendevågförhållandet innebär spänningsmaximum i förhållande till spänningsminimum i linjen. Både för stor och för liten belastning förorsakar reflektion.

Sida 22: SYLRA-träff i Norge nästa höst: marita Ritmala-Castrén, OH5KIZ

Scandinavian YL Radio Amateurs är ett öppet nätverk för kvinnliga radioamatörer. I år anordnas träffen i Oslo-trakten 5-8 september. Förutom mötet anordnas olika verksamheter och att bekanta sig med sevärdheter på orten.

Sida 23-24: SWR och tunern: Reijo Kemppainen, OH8OJ

Vi vet från radioamatörutbildningen och av erfarenhet att ståendevåg ökar förlusterna i antennkabeln och förorsakar reflektion. Missanpassningen kan minskas med en tuner som anpassar nedre ändan av antennkabeln till radions 50 ohm. Det är skäl att påpeka att det inte är effekt som rör sig i kabeln utan spännings- och strömvågor som gör att det uppstår effekt i antennen.

Sida 24-26: Byggande av repliker – sändare och Pikku-Fenno (lilla Fenno) med gamla komponenter: Heikki Lempola, OH2BGX

Som sällskap till Fennodyne (RA 8/2018) byggde jag under sommaren Sändaren och under hösten Pikku-Fenno-mottagaren. Båda byggdes i huvudsak med komponenter från 1920-talet. Det är viktigt att alltid testa komponenternas elsäkerhet och kondition! Komponenter från olika tidsåldrar kan man hitta på lopptorg och webbutiker.

Sida 27-29: Radioamatörtestning av listettan ELECRAFT K3S. Tomi Helpiö, OH2ID

Jag uppdaterade min Elecraft K3 till den nya modellen K3S. Här några erfarenheter om den nya riggen. K3-transceivern kom ut redan år 2007 – jag skaffade min år 2011 med bl.a. antenntuner och en andra mottagare. År 2015 kom K3S ut med betydligt renare lokaloscillator, USB-anslutning och en del smärre förbättringar. Den kändes väl dyr men då jag upptäckte att Elecraft har en migrationsservice tog jag chansen och sände min gamla rig till fabriken. En klar förbättring är USB-anslutningen, i synnerhet för digitala moder som FT8. Också ljudkortet är inbyggt. Den nya lokaloscillatorn (KSYN3A) är den största förbättringen. Dynamikområdet har stigit till 115 dB jämfört med 86 dB i K3. APF (Audio Peak Filter) fungerar utmärkt: Svaga, nästan ohörbara CW-signaler kunde lyftas fram ur bruset så de var helt läsbara. Erfarenheter från banden: K3 var redan mycket bra men i ljuset av siffrorna är K3S ännu bättre. Mottagaren är mycket tyst; inga extra susningar hörs. Termen “rakkniv” beskriver mottagaren väl: Innanför den valda bandbredden hörs signalen men mottagaren är helt okänslig för signaler utanför den. Elecrafts support fungerar mycket bra. Jag fick snabbt svar och åtgärdsförslag då jag hade problem med nycklingen. För min del kostade uppgraderingen ca 2900 euro. Det kan vara att jag inte i praktiken märker den förbättrade dynamiken men det känns bra att ha listettan på bordet!

Sida 30: Märkets jubileumsår kallar unga att köra radio. Pasi Bergman OH3WS

Finlands Fyrsällskap rf. tillsammans med finländska och utländska radioamatörer ordnade i fjol en möjlighet för unga att köra radio från Märket. SRAL gav dem rätt att använda anropet OJ0C, Ca 20000 kontakter hölls under två veckor. Märket fick DXCC-status år 1969 och därför firar vi jubileumsår detta år. Också i sommar erbjuds unga i åldern 15-28 år möjlighet att komma till Märket.

Sida 31-32: Vad då för dB? Tomi Helpiö, OH2ID

Då man vill lära sig förstå desibel är det viktigt att inse att det är en enkel sak. Genast efter volt, ampere, ohm, watt och hertz hör desibel till de vanligaste enheterna. Det är ändå viktigt att märka att dB inte är en mätenhet utan beskriver förhållandet mellan två värden. Desibel använder inte en linjär utan logaritmisk skala, vilket innebär att man med rätt små nummervärden kan beskriva stora förändringar. Det är t.ex. enklare att säga att en förstärkarkedjas totala förstärkning är 80 dB än att den är 100 000 000 gånger. I antenntekniken anges förstärkningen ofta i relation till en imaginär punktstrålare i rymden (dBi) eller i relation till en halvvågsdipol (dBd). Antenntillverkarna anger ibland förstärkning enbart som dB och det är då svårt att veta vad de jämför med. Ett annat trick är att ange den med flera decimaler. Så noggran är inte mätningen. I praktiken är först en skillnad på 3 dB, dvs. fördubbling av förstärkningen, märkbar. Minst lika viktiga är antennens emissionsvinkel och strålningsdiagrammets form.

En tumregel är att en S-enhet i mottagningen motsvarar 6dB. Några enkla principer för räkning av decibel: En fördubbling av effekten motsvarar 3 dB och en halvering av effekten -3 dB. För spänningar och strömmar är en fördubbling 6 dB och en halvering -6 dB. En annan bra minnesregel är att en tiofaldig effektökning motsvarar 10 dB och minksning till en tiondel -10 dB. För spänningar och strömmar gäller 20 dB resp. -20 dB.

Sida 36: Rimfrostsavlägsnare. Mauno Hirvonen, OH7UE: Med den här konstruktionen kan du få rimfrost, snö och is att falla ner från antennelementen och bommen.

Sida 37: Silent Key Pekka Alhola, OH3TT. Seppo Sisättö, OH1VR

Sida 38:  Varubörsen – köp och sälj

Sida 38: Ungdomsteamets spalt: de unga bringar hopp för vår hobby: Dagens unga använder främst smarttelefoner för att kommunicera och det kan vara svårt att nå dem. Hobbyn måste marknadsföras och presenteras effektivt. Det kan ske på ungdomsmässor, sociala medier och på förbundets evenemang. Vi tillämpar från unga till unga-principen så att en potentiell ungdom känner sig vara en del av gemenskapen. Lägren, t.ex. December Yota Month och Nordics on the Air är en viktig del av arbetet.

Sida 39: Stan, LZ1GC höll mer än 37 000 QSOn från Samoa och Vanuatu. Markku Tuhkanen, OH4UI

Stanislav Vatev har aktiverat många DXCC-länder i Stilla oceanen: Rotuma och Fiji (3D2), Nauru (C21), Tuvalu (T2), Salomonöarna och Temotu (H4) och hösten 2018 5W0GC (Samoa) och YJ0GC (Vanuatu). Min resa till Stillahavsöarna har inte varit någon semesterresa utan nästan all tid går till att köra radio, säger Stan. Nu i höst siktar han på att köra från E51/N (North Cook) och T30 (Western Kiribti).


Radioamatööri 2/2019

Sida 3: Vårkänslor – ta fram kalendrarna! Huvudredaktör Markku Tuhkanen, OH4UI

Nu är det dags att anteckna viktiga dagar i kalendern: DX- och contestkrysningen mellan Helsingfors och Stockholm, förbundets vårdagar i Salo, sommarlägret i Hattula. Att träffa andra radioamatörer face-to-face brukar vara givande, t.ex. kan man framföra sina åsikter utan förmedling av datorer, man kan höra nya idéer och kanske rentav lära sig något, man kan skryta med egna bravader, man kan få känna nya vindar i den kära hobbyn, man kan träffa andra som anser att allt var bättre förr och så vidare.

Sida 4: Tillsammans gör vi vår hobby rikare. Ordförandens spalt: Tuomas Tauriala, OH3ERV

Amatörradiohobbyn är mångsidig. Det finns otaliga sätt att utöva den och var och en gör det på sitt sätt. Alla sätt är viktiga och till sammans gör vi hobbyn rik, intressant och mångsidig. Själv är jag teknikfreak: jag mekar Tammerforsklubbens repeatrar, experimenterar med repeaterteknik och tillsammans med FinDMR-teamet upprätthåller vi det finländska DMR-nätverket. Naturligtvis försöker jag verka för att dessa frågor syns inom verksamheten. Men det innebär inte att andra sätt att utöva hobbyn skulle vara mindre viktiga. Förbundet och hobbyn tillhör alla och är till för alla.

Amatörradioverksamheten kompletterades nyligen när nygrundade Suomen Satelliittiharrastajat ry (Finlands satellithobbyister) OH3ACE godkändes som medlem i förbundet. Föreningen samlar radioamatörer som är intresserade av amatörradiosatellitverksamhet. Den nya stationära satelliten QO-100 (Es’Hail-2) innehåller amatörradiotranspondrar, vilket öppnar helt nya perspektiv inom hobbyn.

Jag önskar att var och ställer upp två mål för året: för det första: berätta för andra om ditt eget sätt att utöva hobbyn. För det andra: bekanta dig med ett nytt delområde inom amatörradion som du inte känner igen. I bästa fall hittar du ett nytt intressområde.

Sida 5: Styrelsens möte 2/2019. Läs om februarimötet på svenska här.

Sida 6-8: Finlands Radioamatörförbunds vårdagar i Salo 12-14.4.2019. Merja Koivaara, OH1EG: Information och program.

Sida 9: “Octobertest” är ett specialevenemang för militärradio. Kari Ruokonen, OH2NAS

De italienska traditionsradisterna inom militärradio anordnar årligen “Octobertest” för att aktivera gamla militärradion runt om i världen. I praktiken är det främst europeiska stationer som deltagit. Senast deltog fyra stationer från Finland. Jag hoppas att allt flera traditionsradister deltar i framtiden.

Sida 9: OH3NE anordnar en förberedande kurs för Teknik 2-modulen i Tammerfors.

Sida 10: IOTA i fokus på DX-kryssningen i april. Kari Korhonen, OH5TS: Programmet klart för OHDXF:s kryssning mellan Helsingfors och Stockholm 5-7.4.2019.

Sida 11: Saxat ur andra amatörradiotidningar. Jari Jokiniemi, OH3BU

Sida 12: 1 kHz oscillator. Jukka Vermasvuori, OH2GF

Jag byggde en enkel lågfrekvensoscillator med punktfrekvensen 1 kHz. Jag gick igenom ett antal kopplingsalternativ men stannade för en oscillator med RC-kedja. Konstruktionen är enkel och med grundkomponenter. Ut kommer en vacker sinusformad våg.

Sida 13: Anpassning av antennens impedans i Jerrys, W2FMI (SK) fotspår. Jorma Saloranta, OH2KI

På vintern är det populärt att köra 160 m. En GP för bandet är avkortad i antingen L- eller T-form. Oftast måste man anpassa en 50 ohms kabel till den låga impedansen 20-30 ohm. För detta behövs en enkel impedansanpassningstransformator. Först mäts matningspunktens impedans (Z = R+Xj) med en antennanalysator. Jag refererar centrala punkter av Jerry Sevicks bok “Transmission Line Transformers. Impedanstransformatorn 2:1 kan byggas med en toroidring eller en ferritstav. Det är mycket enklare att linda den på en ferritstav. Slutkläm: Vilken antenn är bäst? Svaret är: en sådan antenn som strålar mest. Det uppnår man då anpassningen är den rätta, men man kan väl tolerera SWR-värden under 1,4.

Sida 14-15: Motto: De bästa platserna är vid hemstranden! Marko Saloranta, OH2LGW

Puulan Radio Club, OH4ACD, grundades år 2010 i Hirvensalmi vid sjön Puulajärvis strand. Klubben är aktiv på många band från MF till UHF. Utrustningen består av amatörradion, CB-telefoner, PMR-telefoner och mottagare för DX-lyssning. På OH4ACD-stationen koncentrerar man sig på inhemska kontakter medan OH4O-stationen används för tävlingsverksamhet. Sammankomsterna på klubben är inte typiska klubbkvällar utan de kan sträcka sig över ett helt veckoslut eller längre. Förutom att syssla med radio ägnar man sig också åt sommarstugliv, fiske med mera. Medlemsantalet varierar mellan tio och tjugo och består av radioamatörer som har sommarstugor runt Puulajärvi-sjön.

Sida 16-17: OH5PE – stämningar från 1950-talets Karhula. Thor-Gustaf Wikstén

Min drygt 100-årige far och namne Thor-Gustaf Wikstén, OH5PE, dog i Borgå år 2018. När jag gick igenom kvarlåtenskapen hittade jag många gamla fotografier av min far och hans amatörbröder. Han var en ivrigt med i klubbverksamheten i Karhula i synnerhet på 1950-talet. Det förde tankarna bort från de hårda upplevelserna under krigsåren. I en intervju för tidningen Ny Tid för några år sedan berättar han att minnena från fortsättningskriget fortfarande svider. Efter kriget arbetade Thor-Gustaf på Ahlströms fabrik i Karhula och deltog aktivt då man utvecklade produktionen av glasull. Invid tjänstebostaden hade min far rest en roterande mast med yagi för 20 meter och senare också för 10 och 15 meter. Han körde flera diplom, bland annat DXCC och deltog i inhemska och internationella tävlingar.

Förutom amatörradio var min far intresserad av musik. Borgå Sångarbröder betydde mycket för honom. Han ville också hela tiden lära sig nytt. I bokhyllan fanns många mappar med hans texter om matematik, fysik och astronomi.

Sida 18-19: YL-spalten: YL-pokalen 2018, YL Contest Cup 2019. Regler för Kalakukkotävlingen 2019.

Sida 21-23: Elementärspalten: Telegrafi. Tomi Helpiö, OH2ID

Fastän telegrafin förlorat sin betydelse inom t.ex. sjöfarten lever den fortfarande tack vare radioamatörerna. Telegrafitecknen utvecklades av Samuel Morse m.fl. för användning inom telegraftrafiken. Bland annat tågen behövde telegrafin för kommunikation. Detta kallades Morse landline code eller den amerikanska morsekoden. I slutet qv 1800-talet användes för transatlantisk kommunikation kablar på havsbottnen. Tyskarna vidareutvecklade morsekoden. År 1865 fastställdes i Paris den internationella morsekoden. Den har stått sig bra. Först år 2004 tillades det nya tecknet @.

I och med Guglielmo Marconis radiosändning över Atlanten började morsekoden också användas för radiokommunikation. Det möjliggjorde också förbindelser till fartyg. Då föddes också nödkoden SOS. De första radiosändarna var sk. gnistsändare. Problemet med dem var att räckvidden var begränsat och signalen bredde ut sig över en stor del av radiospektret. Därtill dämpades signalen snabbt. Då radiorören uppfanns kunde man bygga oscillatorer som sände en kontinuerlig sinusvåg (Continuous Wave, CW) på en viss frekvens.

Den största fördelen med CW-signalen jämfört med SSB-fonisignalen är den smala bandbredden. SSB kräver typiskt 2800 Hz. Sändningeffekten på t.ex. 100 W sprids över den bandbredden. CW-signalen behöver typiskt bara 100 Hz, vilket gör att signalen är starkare. CW-signalen är 28 gånger smalare än SSB-signalen, dvs. 14 dB starkare. Det innebär över två S-enheter. Också de andra digitala sändningsslagen är smalbandiga men CW har den fördelen att utrustningen är mycket enklare. Många CX-peditioner använder CW som primärt sändningsslag. Telegrafi kräver inte kunskaper i främmande språk eftersom man i stor utsträckning använder internationella förkortningar.

De första telegrafinycklarna var sk. pumpnycklar, som stängde och öppnade en strömkrets. Efter det kom bugnycklarna som mekaniskt gav punkterna men telegrafisten måste ge strecken. Följande steg var den så kallade elbugen, som gav både punkter och streck. Numera har så gott som alla riggar en inbyggd nycklingskrets. Många datorprogram kan också sända telegrafi. I Finland krävs inte sedan år 2003 telegrafi för radioamatörlicens. Trots det är CW fortfarande viktig t.ex. i tävlingar. Ray Goff, G4FON, har utvecklat ett träningsprogram för telegrafi enligt Koch-metoden. Programmet kan laddas ner från hans webbsida. Det är på oss radioamatörers ansvar att telegrafin hålls vid liv. Den borde höra till alla amatörers allmänbildning.